Idag, den 16 november, är det på dagen tio år sedan Felix tog en karriärkritisk första seger i Macau Grand Prix.
Det klassiska gatloppet utanför Hong Kong, som då var en världsfinal för Formel 3, är den tveklösa höjdpunkten på den internationella juniorracingkalendern där de bästa unga förarna från jordens alla hörn möts i en stor sammandrabbning på den extrema kinesiska stadsbanan.
Nu, precis ett decennium efter segern 2014, tittar vi tillbaka på en mycket speciell tid för Felix i den före detta portugisiska kolonin – som också inkluderade ytterligare en seger året därpå.
Det är nu precis tio år sedan din första seger i Macau. Vad har du för minnen av den helgen?
FRO: Jag minns att jag kom från en tuff säsong i Europa (FIA F3 European Championship). Eftersom Macau är sista racet för året kommer jag ihåg pressen men också viljan att bevisa mig själv. Macau har alltid varit ett sådant ställe: om du vinner det racet kan det förändra allt.
Jag minns känslan av att det var viktigt, och att jag var väldigt fokuserad. Jag ville verkligen göra ett bra race och jag kom väldigt väl förberedd. Jag tror inte att jag gjorde mycket annat den helgen än att prata med min ingenjör, gå till hotellet, sova och tänka på racet.
Jag var otroligt nervös innan loppet på söndagen, men det var också en sorts positiv energi. Jag sade till mig själv inför start att om jag kan hantera den här nivån av press, som var det överlägset mesta jag hade upplevt i min karriär, så kommer det att stärka mig på väldigt många sätt i framtiden.
…och det gjorde jag. Jag vann, och det var ett race jag drömt om att vinna sedan väldigt unga år. Jag tog mina första racingsteg i Asien (i Formel Renault), så Macau fick tidigt en speciell plats för mig, långt innan jag vann det. Den veckan 2014 förändrade mitt liv.
Sedan kom du tillbaka året därpå och vann igen. Hur kändes det?
FRO: När jag kom tillbaka 2015 var det i ett helt annat läge. Jag beslutade mig för att göra ett år till i F3 den säsongen och vann EM-titeln med Prema, så det var betydligt mer avslappnat när vi kom till Macau.
Det var inte riktigt lika kritiskt att prestera, men jag upptäckte att den känslan ändå infann sig igen och jag var dessutom åldermannen i F3 vid det laget, så jag ville visa de yngre förarna att jag fortfarande var snabbast.
Någonstans handlade det trots allt mer om att utföra ett jobb jag visste att jag kunde göra, snarare än att prestera för att bevisa någonting. Du måste ha lite tur på vägen för att vinna i Macau, så att ha vunnit det två gånger känns lite extra ”värdigt”. Risken är stor för krascher, rödflagg i kvalet och annat som du helt enkelt inte kan kontrollera själv.
Att ta pole och vinna där igen var fantastiskt. Jag kunde unna mig att koppla av lite mer under helgen 2015, skämta lite mer med teamet och mina teamkamrater. Det är ett fint minne.
Vilken betydelse hade Macau-segrarna för ditt nästa steg i karriären?
FRO: Att vinna Macau är antagligen det enskilt viktigaste som hänt i min karriär. Särskilt den första segern, men även det faktum att jag vann två. Det visar att du verkligen har förmågan att hantera ganska mycket komplexitet. Det är en mycket utmanande bana, ett utmanande tävlingsformat och de bästa motståndarna i världen på den nivån.
Det var en enorm boost för mitt CV som tog mig in i den professionella delen av min karriär. Jag tror ärligt talat inte att jag hade varit där jag är idag om det inte hade varit för Macau.
Kan du berätta om några av dina starkaste minnen från Macau?
FRO: Det finns många! Att köra där för första gången (2010) var väldigt, väldigt stort. Jag såg upp till många av förarna som tävlade den helgen. Det var Valtteri Bottas, Roberto Merhi, Edoardo Mortara… de största namnen i juniorracingvärlden.
Jag var väldigt ung och vi kom dit på ett bananskal med Performance Racing, ett litet svenskt team. På något sätt lyckades vi kvala in som sjua och bli nia i racet. Det var första gången jag på allvar satte mitt namn på kartan i branschen.
Jag minns när jag gick banan den helgen och såg alla backar och krön för första gången – men också alla casinon, restaurangerna och atmosfären i stort. Bara att få hänga där en helg, att umgås med de stora teamen och de stora namnen, är något jag aldrig kommer glömma. Det var nästan lika speciellt som att vinna racet några år senare.
Efter din tid i Formel 3 kom du tillbaka ytterligare en gång i GT-racet, Macau GT Cup. Är det något du skulle vilja göra igen?
FRO: GT-racet 2017 var en riktigt häftig upplevelse. Det var en helt annan typ av utmaning. Jag skulle nästan vilja säga att det var ännu svårare, för banan kändes ännu smalare och ännu mera tight i de där stora bilarna – som samtidigt är brutalt snabba. Det blev ännu mindre utrymme för misstag.
Dessutom kan en krasch i en sådan bil innebära att du har tävlat färdigt för hela helgen. De är svåra att reparera, så det är ännu mer en avvägning mellan risk och belöning. Sedan har du alla olika tillverkare, Balance of Performance, och allt annat som gör GT-klassen i sig unik. Det var väldigt annorlunda jämfört med F3, och faktum är att vi aldrig ens kom till start i finalen på söndagen efter den där numera ökända jättekraschen i kvalracet.
Det är definitivt ett race jag skulle vilja köra igen, och om jag ska vara helt ärlig: alla anledningar att köra Macau är bra anledningar. Förhoppningsvis är jag tillbaka där snart igen.
